BARN




Barn
är
en underbar
gåva
vi måste vara
rädda
om.

 

ETT BARN

Ett barn som kritiseras lär sig att
fördöma.
Ett barn som får stryk lär sig att slåss.
Ett barn som hånas lär sig
blyghet.

Ett barn som utsätts för ironi får dåligt
samvete.
Ett barn som uppmuntras lär sig förtroende.
Ett barn som möts med tolerans lär sig
tålamod.

Ett barn som får beröm lär sig att uppskatta.
Ett barn som får uppleva rent spel lär sig
rättvisa.

Ett barn som känner vänskap lär sig vänlighet.
Ett barn som får uppleva trygghet lär sig
tilltro.
Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig
känna kärlek.

DOROTHY LAW NOLTE






Krama mig

Krama mig ofta så blir jag glad och
trygg,
låt mig känna mig älskad även om jag varit stygg.
Stå fast, ni som är vuxna, trots mina
prövningar och test,
för även om jag klagar är ni ändå bäst.
Visa mig i handling vad respekt
är för någonting,
lär mig se det vackra i världen runt omkring.

Tala om att jag duger just precis
som jag är
och låt mig höra ofta att jag är er väldigt kär.

Låt vårt hem vara ett ställe där
tolerans och kärlek bor
och kom ihåg att man kan leka även om man blivit
stor!

Författare okänd





BERÖR MIG

Om jag är din baby - berör mig.
Jag behöver din beröring på sätt du kanske
aldrig förstår.

Tvätta mig, byt blöjor och mata mig inte bara,
utan vagga mig, pussa mitt ansikte och
stryk min kropp.
Din lugnande, ömma beröring ger
trygghet och kärlek.

Om jag är ditt barn - berör mig.
Även när jag är vrång och till och med
förskjuter dig.
Ge inte upp, hitta vägar att fylla mina behov.

Din godnattkram hjälper mig till
ljuva drömmar.
Din dagliga beröring berättar hur
du verkligen känner.



Om jag är din tonåring - berör mig.
Tro inte att jag inte behöver känna att du bryr dig
bara för att jag är nästan
vuxen.

Jag behöver dina kärleksfulla armar,
jag behöver din ömma röst.
När det stormar i livet har barnet i mig
fortfarande behov.

Om jag är din vän - berör mig.
Inget visar att du tycker om mig som
en varm kram.
En helande beröring när jag är nere betyder
att jag är älskad.

Det försäkrar mig om att jag
inte är ensam.
Din beröring kan vara den enda jag får.


Om jag är din livspartner - berör mig.
Du kan tro att din passion är tillräcklig
men endast dina armar håller
rädslan borta.
Jag behöver din mjuka, tröstande beröring
för att minnas att jag är älskad för
den jag är.



Om jag är ditt vuxna barn - berör mig
Även om jag har en egen familj att
hålla om
behöver jag fortfarande mammas eller pappas
armar när jag är svag.
Som förälder själv är synvinkeln en annan
jag ser att uppskatta dig
mer.


Om jag är din åldrande förälder - berör mig.
Så som jag berörde dig när du var
mycket liten.

Håll min hand, sitt tätt intill mig, ge
mig styrka
och värm min trötta kropp med din närhet.
Fast min hud är skrynklig älskar den att
bli smekt.

Var inte rädd. Berör mig!

Författare okänd

Gud som haver barnen kär
se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer
Lyckan kommer Lyckan går
Du förbliver Fader vår


Min lilla arga älskling,
du skriker och du svär.
Du slåss och kastar saker
och ställer till besvär.

Och inte vet jag riktigt
vad du är ilsken för,
men det är bra du visar
att du kan ha humör!

Men det var mig du klöste,
och det var mig du slog,
så därför vill jag säga;

Nu får det vara nog!
Min lilla arga älskling,
kom, sitt hos mig ett slag!
Så kramas vi. Du gråter,
och snyter, det gör jag.

Text Britt G. Hallqvist



BARN

Händer som är små,
med små fingrar på.
Får man aldrig slå på,
de går sönder då.

Fötter som är små,
och med små, små tår.
Får man aldrig trampa på,
då kan de inte gå.

Öron som är små.
och hör dig bra.
Får man aldrig ryta i,
de blir döva då.

Munnar som är vackra,
och säger allt rakt ut.
Får man ej förbjuda,
då kommer inget ut.

Ögon som är klara,
och ännu ser allting.
Får man ej förbjuda,
förstår de inget mer.

Själar som är små,
öppna och helt fria.
Får man aldrig plåga,
de går sönder då.

Ryggrad som är liten,
man ser den knappast än.
Får man aldrig böja,
för då brytes den.

Raka, klara människor,
vore ett härligt mål.
Folk som saknar ryggrad,
finns det nog ändå.

Författare okänd