Att skada sig sjalv

Att skada sig själv

När man avsiktligt skadar sin egen
kropp.
Det kan vara ett sätt att hantera psykisk
stress
genom att skära djupa sår på sina ben med
rakblad,
bränner sina armar med tändare
och rispar sina lår med vassa nålar.

Många kvinnor använder
självdestruktiva
handlingar för att hantera psykisk smärta
Genom att vilja skada sig själv är ett tecken på att man
inte mår bra.

Så vad är det som får de här tjejerna
att frivilligt plåga sina kroppar på det här
sättet?

Det är viktigt att se att de bär på en
smärta
som finns där redan innan de skär sig.

För många har blodet en symbolisk
innebörd.
Personer som känner sig döda
inombords,
kan känna sig mer levande igen
eftersom de
ser att det faktiskt finns något inuti
dem.

För andra kan blodet ha en chockeffekt,
som sätter dem i kontakt med den egna
kroppen igen.

"Om jag tar ett rakblad och skär mig tills det blöder
mår jag bättre för stunden.
Jag ersätter min inre smärta med
en
yttre som jag just då tror att jag
kan
kontrollera, och det lugnar mig. Det är som
att jag skär mig för att överleva."

När man skadar sig själv för att
hantera
känslor undviker du att ta itu med
dom
och dom blir obearbetade,
kommer därför tillbaka.

Man tänker ofta att nu är det jag som har
kontroll över mitt liv. Det är inte längre mina känslor som
styr mig.

När man ägnar sig åt destruktiva beteenden
tror man att det finns en gräns där
man
mår bättre och man får ur
sig allt o när man bara når dit blir
det bra.
Men gränsen töjs hela tiden.

Vissa väljer att skära sig med vassa föremål eller
rakblad,
andra bränner sig, dunkar huvudet i
väggen,
äter glas eller trycker in vassa föremål i
underlivet.

Metoderna är många, men syftet är nästan alltid att
döva ångest. Den som gör det vill bli
upptäckt,
men döljer samtidigt såren och ärren. Ofta är omgivningen
helt ovetande.

Om du upptäcker att någon skadar sig bör du inte
låtsas inte se.
Ibland är det ett rop på hjälp, ibland är
det inte
meningen att någon ska få veta något.

I vilket fall som helst är det ett tecken på att
personen
inte mår bra. Att då bli ignorerad kan kännas som ännu
ett bevis
på att man inte betyder något.

Att bli ignorerad kan vara extra känsligt
eftersom många har den bakgrunden att de upplevt
försummelse
eller varit utsatta för övergrepp,verbalt,fysiskt eller sexuellt,utan
att omgivningen agerat.

Något har helt enkelt hänt som allvarligt skakat om den här
personens värld.

Du måste inte veta vad du ska göra, det viktigaste är
att du gör
något överhuvudtaget, t.ex. frågar hur det egentligen
står till,
och på så sätt signalerar du att personen är värd att bry
sig om.

Döm aldrig någon

Man vet aldrig allt om en annan
människa.
Även om man visste precis allt kan
man aldrig känna vad en annan
person
känner eller veta hur det påverkar dem.

En utomståendes bedömning av
hur någon
borde må har tyvärr ingen effekt, utan man mår
som man gör.

Olika saker påverkar olika människor på
olika sätt.
Individuella egenskaper, förmågor och
tidigare
upplevelser gör endel mer
känsliga
för vissa saker och mindre känsliga för
andra.
Även om du inte helt kan förstå, fortsätt
lyssna

Många upplever att de inte har något
val.
Inget bra utgångsläge för ultimatum
alltså.
Faktum är att man redan till att
börja med
ställs inför en rad ultimatum såsom följderna
av
ärr och ett knepigare liv och detta har ändå inte
hindrat en.

Ultimatum har stor risk att, även om man inte
vill det,
leda till döljande och lögner eftersom
man inte
vågar tala om att man inte klarat av att
låta bli att
göra sig illa. Avtal bör vara ömsesidigt
frivilliga.

Nationella hjälplinjen, telefon 020-22 00 60

Har forskat lite på nätet
och i broschyrer.

Min erfarenhet

När jag var yngre så brände jag ofta
Mig själv när jag mådde
dåligt.
Smärtan som då kom gjorde att
jag kände en njutbar
smärta.

Vilket jag vet nu är fel att det
Var inte så utan det var
ett sätt
för mig att fly undan verkligheten
en stund och glömma det
jobbiga runt omkring mig
som jag inte riktigt kunde
hantera.

Skrivet av sussi