Till minne av
Moshir




Den 5/9-05
Somnade du in

Moshir fick för ett tag sedan en tumör.
Han blev sämre och jag avgjorde att han måste avlivas så han
inte behöver lida.



Moshir var en mycket kär vän i familjen.
Han var speciell.
Åt inte vad som helst.
Hatade att springa i hjulet och gjorde allt för
att slippa detta.
Han älskade att mysa med oss i sängen och i soffan
och titta på tv och lyssna på musik.



Han kunde göra puss puss med munnen.
Han svarade på tilltal genom att nicka och skaka på huvudet.
Han var som en hund, kom när man ropade.



Han visste sina rutiner för att komma
upp ur buren.
Han suckade ibland när han tyckte att jag var jobbig.
När han var ledsen när han inte fick som han ville la han
huvudet i ett hörn i buren.



Han åt med oss alltid.
Han hade sin egen skål på bordet och blev sur om
jag glömde honom.

Moshir var mycket speciell.
Han var mycket social och ville vara med överallt.
Han har följt med oss när vi åkt på semester.
Han var en av oss.



Han var otroligt kelig.Ville inte vara ensam.
Han älskade att ligga på rygg och att man skulle
klappa honom på mage och rygg och på huvudet.



När man ropade på honom så kom han.
Så fort han hörde min röst blev han jätte glad.
Han stod alltid på morgonen i buren och ville komma upp
och pussas och säga godmorgon.



Han blev jätte ledsen om man inte gjorde detta.
Likadant på kvällen så var det puss och godnatt.

Vi kommer sakna honom enormt mycket.






Har tänt ett ljus hos Vonni


MOSHIR
d. 05-09-05

Tände ljus

2006-09-05