Mörkret

Det börjar att mörkna ute,
det börjar att bli läggdags.

Jag vill inte gå och lägga mig.
Mörkret skrämmer mig.
Jag vet att monstret kanske kommer.


Jag gör i ordning mig för att gå och lägga mig.
Hjärtat slår hårt och det gör ont.
Jag hatar kvällarna då mörkret lägger sig över mitt rum.
Jag tycker inte om vad mörkret kommer med.

Jag känner paniken närma sig och min strupe kippar efter luft.
Jag vill inte detta.
Hur ska jag få det sluta?

Jag klär av mig och går och lägger mig.
Jag känner hjärtat som slår hårdare och hårdare i mitt bröst
och jag lyssnar efter ljud
där ute.



Jag hoppas och jag ber att inget ska hända.
Jag tycker inte om doften i mina näsborrar,den får mig
att må illa.

Jag är den lilla skrämda flickan.
Jag känner mig så liten och vilsen i mitt lilla rum.
Jag avskur luften som passerar min hals.
Doften och känslan gör mig rädd.



Jag brukade tänka på dig som ett elakt monster som
kom för att skada mig.
Jag kände mig så liten och hjälplös.



Jag brukade fantisera om att någon snäll människa skulle komma
och rädda mig.
Vara snäll mot mig och ta hand om mig.
Låta mig slippa dina andetag mot min nacke.
Låta mig slippa detta mörker.

Jag är en liten flicka instängd i min rädsla i min smärta.


Skrivet av Sussi


Copyright © Sussis Nya Värld
Alla Rättigheter Är Reserverade